Gudruns tes 2.0

Idag följer andra delen av mina minnesanteckningar från Gudrun Schymans homeparty i mitt hus. Precis som i mitt förra inlägg har jag tjuvkikat på ett videoklipp från ett annat homeparty.

I den andra rutan ritar Gudrun upp två olika stora ovaler. Det är en bild av en annan maktordning, den större representerar majoriteten och den mindre minoriteten. Hos majoriteten finns det ofta föreställningar om att vi som är flest, vi vet bäst och ska bestämma mest. Vi är som folk är mest. Vi har varit här länge, vi känner igen varandra och vi har namn som vi lätt kan uttala. Vi vet hur det har varit här, vi vet hur det ska vara. Liksom mellan klasser uppstår här lätt motsättningar representerat av den dubbelriktade pilen i figuren.

Här i Sverige är majoriteten ljushyad och minoriteten har mörkhyad; vit och svart i figuren. Det finns en utbredd uppfattning att när det kommer människor från andra delar av världen, ska de bli som vi. Detta går ju inte, människor kan inte ändra sig på det sättet. Det strider dessutom mot respekten av allas lika värde. Rätten att få finnas med den kultur och den bakgrund man har. Detta faller ut som diskriminering, till exempel på arbetsmarknaden - där den största arbetslösheten återfinns hos människor med utomeuropeiska bakgrund - och som våld.

Inom sexualitet finns det också en stark norm: Sexualitet är något som uppstår i mötet mellan två människor av olika kön. De som avviker från normen blir utsatta för diskriminering. Hatbrott i vårt samhälle är något som ökar. De flesta är rasistiska följt av homofobiska hatbrott.

Det finns människor med fysiska och psykiska funktionshinder. Det handlar om bristande tillgänglighet. Otillgänglighet är ett uttryck av diskriminering och att vi bygger samhället efter vad som passar majoriteten. På det här sättet missar vi många människors talanger, för vi ger dem ingen chans.

Vi har en självbild av jämställda, öppna och toleranta. Man ska jobba för mångfald. Vi har de här små grupperna och vi måste hitta på någonting. Och ofta bakar man ihop diskriminering av icke-vita, homo-, bi- trans- och queerpersoner i samma kategori. Men kvinnor är ingen minoritet, utan kvinnor återfinns i alla diskriminerade grupper.

Det finns både kvinnohat, rasism och homofobi i Sverige idag. Det tar sig uttryck i frågor som "Hur mycket invandring tål Sverige?" och "Har jämställdheten gått för långt?" Dessa problemformulering rymmer en hel politisk agenda. Som om invandring vore en sjukdom, och hur kan jämställdhet gå för långt? En annan problemformulering skulle kunna vara "Det brinner i världen, vad kan Sverige göra?"

Innan valdagen nu på söndag kommer sista delen.